Senaste inläggen

Av uk - 27 augusti 2008 14:43

På fredag klockan 11:35 läser Khemiri upp sin novell Oändrat oändlig i P1.
Han är med och tävlar om Sveriges radios novellpris 2008. (1)


För vissa människor leder detta till frågan:

Kan man verkligen tävla i litteratur?


Vi i uk-örebro menar som vanligt att frågan är felställd. Det går att tävla i litteratur, novelltävlingen är ett exempel. Frågan är om det finns litteratur som objektivt/universellt är bättre än annan litteratur. Är Lidman bättre än Läckberg? Svaret behöver inte vara "ja" för att det skall vara möjligt att tävla i litteratur. Novelltävlingen kan ju ses som en popularitetstävling som sker oberoende av om det finns objektiva värden. 


Inom uk-örebro är de flesta kritiska mot idén att det finns universella värden när det gäller litteratur.


Det är svårt att ställa upp kriterier för bra litteratur som verkligen är universella och gäller för all tid och i alla samhällen.  Det universlla har ofta definierats utifrån en rådande norm och sällan nått bortom sitt samhälles gränser.  Sådana kriterier har tidigare ofta varit eurocentriska och formulerade inom den övre delen av sociala hierarkier. De poststrukturalister som uk-örebro läser vill istället lyfta fram de relationer som finns inbyggda i ett normerande språk och som ger sken av att vara en objektiv spegling av världen.


Formuleringarna av universella kriterier har sin historia.  Modernitetens universalism är som Eriksson mfl skriver "oupplösligt förknippad med kolonialismen" (2) Det civiliserade, det goda, det normala har alltid formulerats i relation till de Andra och deras barbariska och abnormala  levnad. Kritierierna har aldrig nått förbi de sociala relationer de formuleras under. (3) En parantes: Hegel menade att Afrika inte kunde ses som en del av den historiska världen eftersom kontinenten inte visade någon slags rörelse eller utveckling. (4)


Det finns  således vissa problem med att formulera universella kritierier, det är svårt att nå bortom de sociala relationer vi är inlemmade i. 

Som nämnt ovan är de flesta inom uk-örebro kritiska mot universella kriterier.   Alla utom jag. Jag vägrar säga att Ingemarsson varken är bättre eller sämre än Khemiri  "Det finns ingen bra eller dålig litteratur, alla får tycka vad de vill". Jag vägrar säga att Boyes böcker är av samma kaliber som Läckbergs. Jag vägrar säga att Hesse inte visar upp några bättre kvaliteter än Guillou. Jag vägrar säga att denna uppfattning bara beror på de sociala relationer jag verkar inom eller det kulturella kapital som jag har ärvt. 


På fredag tävlar Khemiri. Om jag röstar på  Oändrat oändlig så gör jag inte det bara för att jag tycker om novellen precis som jag tycker om bananer mer än päron. Jag röstar på den för att jag tror att det är en bra novell oberoende av vad jag tycker om den. 


 /PB

_________________________________________________


(1) Rösta fram till och med sön 21 september.

Adress: Sveriges Radios Novellpris, Kulturredaktionen, 105 10 STOCKHOLM

eller novellpriset@sr.se.

Du som röstar kan vinna böcker eller en dagsbiljett till bok och biblioteksmässan. 

(2) Eriksson, Eriksson Baaz, Thörn, red. (1999) Globaliseringens kulturer. Nora:  Nya Doxa, s 29

(3) Detta gäller kanske inte de biologiskt grundade kriterierna för objektiva värden. 

(4) Eriksson, Eriksson Baaz, Thörn, red. (1999) Globaliseringens kulturer. Nora:  Nya Doxa, s 29

Av uk - 25 augusti 2008 16:42

Söndagens diskussioner utgick från Babel Special om Khemiri. Programmet är gammalt men det visades nyligen i repris och går att se på webben: http://www.svt.se/babel

Programledaren Daniel Sjölin satte Mannen, myten, legenden som rubrik för mötet med Khemiri. Detta ledde till en het debatt inom uk-örebro igår.

Hur ska vi förstå att Sjölin döper mötet till Mannen, myten, legenden? Vill han göra upp med de vanliga intervjuerna som oftast handlar mer om Khemiris personliga egenskaper än om de texter som han har skrivit?

 

Vilken betydelse har författaren för verket?

Går det, är det vikigt, måste vi, skilja mellan författaren som person och den skönlitterära texten? Detta påminner om den diskussion som fanns under Michael Jacksons rättegång: Vad händer med kvalitén i hans låtar om han döms?

 

Debatten ledde till två starka positioner.

1. Det går inte att helt skilja författaren från verket.

2. Vi måste skilja verket från författaren.

 

1. Det går inte att skilja författare från verk. Vem författaren är har betydelse för vad verket är, inte bara hur det blir läst. Tänk ett scenario där Bert Karlsson, tidigare aktiv i Ny Demokrati hade skrivit Ett öga rött. Det är uppenbart att det inte hade varit samma bok.

 

2. Vi måste skilja verket från författaren. Det är störande hur reportrar och journalister lyfter fram Khemiri som person, hur han klipper håret, hur lång han är etc.(1) Detta är att förringa de texter som han har skrivit. Skulle någon fråga Jan Guillou hur lång han är eller hur han klipper håret? Vi håller med ettorna om att Ett öga rött hade varit en annan bok om den var skriven av Bert Karlsson. Det viktiga är inte vem författaren är, utan från vilken position historien berättas. Det handlar om maktpositioner snarare än subjket. Vi bör således skilja mellan författarens personlighet och verket, men inte den position och verket. Istället för morgonsoffans gulligfierande perspektiv som alltid hamnar nära exotismen vill vi använda Foucault arkeologiska metoder för att läsa texter, vi vill gå till det som står skrivet. (2)

 

1. Om tvåorna hade läst Montecore – en unik tiger så hade de sett att det är just problematiken i att skilja mellan författare/verk, verklighet/fiktion, sanning/lögn som Khemiri behandlar. Tvåorna vill skilja mellan personen och positionen. Hur går detta till i praktiken, att skilja Bert Karlsson från positionen Bert Karlsson?

 

2. Det är löjligt att försöka använda Monbtecore- en unik tiger emot oss. Det är ju genom att huvudpersonen heter samma sak som författaren till verket som Khemiri vill göra distinktionen mellan författare och verk. (3)  Vi skulle gärna vilja se hur Khemiris längd eller frisyr har relevans för hans böcker. Att hela tiden lyfta fram personen Khemiri och inte diskutera hans böcker som andra författares har sina rötter i ett kolonialt tankesätt. ”Hur kunde han som är så annorlund skriva en bok? Låt oss undersöka honom!”



uk-Örebro genom AT

________________________________________________________-

  

(1) Hallå P3, 24 Juli 2008, www.sr.se/p3

Eller googla: "Stockholms mest perfekte man" 

(2) Sjölin lyfter fram att ordet legenden kommer från ”det som står skrivet”.


(3) Jämför med Nabokovs Blek låga

Av uk - 23 augusti 2008 13:35

Khemiri har skrivit ett brev till tigertämjaren Roy Horn, brevet kan du läsa i tidskriften Slut (se länkar).

Siegfried och Roy var en tigertämjar- och magikerduo som drog in 700 miljoner per år och höll till vid Mirage i Las Vegas. Deras svart-vitarandiga tiger som fortfarande lever (?) heter Montecore. Roy Horn attackerades av Montecore under en föreställning 2003 efter att ha slagit tigern på nosen med en mikrofon.

Khemiri skriver om de intressanta frågor som ställs i och med attacken.
Vem är det som har makten, vad är på riktigt, vad är naturligt?
Vad händer egentligen med verkligheten och fiktionen, detta binärar par, när tigern attackerar?

Khemiri skriver:

”Scenen blir ett gränsland där fiktion krockar med verklighet, natur med kultur, tigrar med turister. Och så plötsligt vrids allt ännu ett varv: Tigern attackerar, naturen gör uppror, illusionen bryts, tigerattacken blir en reva i fiktionens duk.” (1)


Verklighet och fiktion har trassalt ihop sig. Det är en ordentlig härva.

Om verklighet och fiktion trassalde ihop sig när tigern attackerade så är har det nu blivit totalt kaos. Allting vrids ytterligare ett varv. Jag suckar högt för mig själv som jag brukar göra när jag tycker att något är galet:



Det är inte sant!!!

Fast nu har Det-är-inte-sant-sucken fått en djupare betydelse.



Siegfried och Roy säger i en intervju i People att attacken aldrig ägde rum, det var ett missförstånd. Tigern försökte rädda Roy. (2)


/AT 


___________________________________________-

(1) Khemiri 2006 , Brev till Roy Horn, Tidskriften Slut nr 1, 2006, s 77

(2) http://www.people.com/people/archive/article/0,,20145558,00.html


Personerna på bilden är inte uk-örebro utan ett schweiziskt rockband (!)

Av uk - 23 augusti 2008 13:27

Hej igen! Jag föreslår en möjlighet att kommentera omröstning
och röst i enskild bloggpost lr. annat slags internetverktyg
som övergår min kunskap i ämnet.
Om inte annat för att kunna göra humoristisk tumme upp
till det skojiga i att ha omröstningar där samtliga alternativ är
 vansinniga och resultatet presenteras utan vidare diskussion.
Paralleller kan säkerligen dras till samväldet i stort.


/Ferrante 

Av uk - 21 augusti 2008 14:42

KDS-litteraturen uppmanar till binärt tänkande, den uppmanar oss till att tänka att vi har en substans bortom alla våra handlingar.
Ett sådant tänkande får konsekvenser.

Det första numret av tidsriften Slut trycktes bara i 1000 exemplar, nu finns den som gratis pdf-fil på deras hemsida. I artikeln Den veneriska världskartan - och den sociopolitiska berättelsen om aids skriver Anna Bredström om hur olika riskgrupper för hivsmitta kategoriseras. Kategorieringen bygger på en distinktion mellan varande och handlande, mellan essentialism och performativitet.


”Genom beskrivningen av olika riskutsatta grupper förflyttas fokus från säkra och osäkra praktiker, så som säkrare sex, kondomanvändande och rena sprutor. I stället görs automatiska kopplingar mellan vissa identiteter och kategorier (”prostituerade, ”narkomaner”, ”homosexuella män”) och risk för hivsmitta.” (1)


Bredström skriver om hur denna kategorisering har fått förödande konsekvenser i kampen mot hivsmitta. Vissa identiter ses som riskfyllda och vissa som säkra, ovasett handlande.

Detta är en av många anledningar till att vara kritisk mot dualistisk tänkande och hålla garden uppe mot alla som vill att jag ska hitta mitt sanna jag.

I det första numret finns också ett brev till tigertämjaren Roy Horn som blev attackerad av sin 300 kilos svart-vita tiger under en show i Las Vegas. Brevet är från Jonas Hassen Khemiri!


Slut nr 2 har precis kommit ut.


/AT

__________________________________________________

(1) Bredström, Anna, (2006) Den veneriska världskartan, Slut nr 1, s 48

Av uk - 19 augusti 2008 00:33

Ungkhemirianerna tar ofta upp Foucaults texter till diskussion. Vi är ganska kritiska till den litteratur som säger att vi ska lära känna oss själva och att vi ska hitta vårt ”sanna jag”. Ganska länge har det varit två separata diskussionsarenor, en om Khemiris texter, poststrukturalism och postkolonial teori och en om Foucault och subjektet. De senaste två veckorna har vi på olika vis försökt länka ihop diskussionerna på ett korrekt sätt.



Varför är den Foucaultbaserade kritiken av ”känn dig själv”-litteratur (KDS-litteratur) relevant för postkolonial teori och poststrukturalism?

-Det som förenar den Foucaultbaserade kritiken av KDS-litteratur med postkolonial teori är den skarpa kritik som riktas mot essentialism och binärt tänkande.

KDS-litteraturen har en essentialistisk utgångspunkt, ”jag är något annat än det jag gör”. Det är ett svart-vitt tänkande, på den ena sidan står varandet och på den andra sidan står handlandet. Ett motsatspar där varandet alltid värderas högre än handlandet. Varandet är äkta, handlandet är falskt. Varandet är på riktigt, handlandet är på låtsas.

Om vi läser KDS-litteratur och finner oss själva, om vi lever i uppfattningen att vi är något annat än det vi gör, då blir också vår kategorisering av världen baserad på varande istället för handlande. Samma handligar kategoriseras olika utifrån vem som gör dem. ”Han är bohemisk, hon är slarvig”. Distinktionen mellan varande och handlande är central i patriarkalt och rasifierat tänkande. KDS-litteraturen förstärker denna distinktion.

Detta är relevant för postkolonial teori. Det är just genom ditinktionen mellan varande och handlande som de Andra skapas. De Andra är essentiellt annorlunda oavsett vad de gör. De kan aldrig bli riktigt lika oss, för det är inte handlingarna som ligger till grund för kategoriseringen, gränsdragningen och åtskillnaden utan varandet. Med andra ord; Halim kategoriseras aldrig som ”Hobbyturk” oavsett vad han gör.

Min uppfattning är att det är just ett svart-vitt, binärt, dualistiskt (eller vad du vill kalla det) tänkande som Khemiri försöker rubba genom sitt skrivande. Bredvid Khemiri står Foucault och mot essentialismen ställer de performativiteten.

Av uk - 18 augusti 2008 13:59

Apropå bilden


Technologies of the self take the form of the elaboration of certain techniques for the conduct of one’s relation with oneself, for example, requiring one to relate to oneself epistemologically (know yourself), despotically (master yourself), or in other ways (care for yourself).

______________________________

Nikolas Rose citerad i Marie Öhman (2007) Kropp och makt i rörelse. Örebro Studies in Sociology 9. s 76

Av uk - 17 augusti 2008 15:12

Om vi antar att naturen finns som en substans där ute ”man går ut i naturen”, då finns det ett problem. Det verkar svårt att gör en hållbar distinktion mellan samhälle och natur, eller mellan stad och natur. Jag tror få naturvetenskapare skulle hävda att naturen bara finns utanför staden. Luft, soljjus, ozonlager, råttor, matvaror, baciller, människor, nedbrytare etc etc etc. Men det var inte därför som jag gick upp i dag.

Vi i uk-Örebro hamnar ofta i diskussioner om kategorier och kategoriseringar. En kategori som flera av oss har varit tveksamma till är”naturen”. Den är problematisk av flera anledningar. Det är en enormt stor kategori. Den kan nästan ses som en negativ kategori eftersom den slukar allt som inte är samhälle. Som kategori verkar den enbart finnas i motsatsförhållande till samhälle. Poststrukutraliser har ju varnat oss för sådana kategorier.

Om mänskliga samhällen inte fanns skulle inte heller naturen finnas, för hur skulle den då avgränsas? Den skulle vara allt. Det är således en kategori som inte finns oberoende av människor, naturen tycks inte finnas som en autonom substans ”där ute”. Detta tycker jag är mycket roligt. ”Naturen” som alltid ses som något ”utanför” mänskliga samhällen verkar alltså vara helt beroende av människor för sin existens. Denna auktoritet som används för att legtimera sociala hierarkier har nu hamnat i bakhåll.


/AT

Presentation

Omröstning

Kärlek..
 är ett knippe av diskurser
 tar aldrig slut om den är äkta
 är en ideologi för reproduktion av arbetskraft

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards